Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.

Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård

(Se även frågan Är det rätt att skilja sig?)

Att svara kort på din fråga är på ett sätt enkelt och på ett annat sätt svårt. Frågan du ställer kan ju uppkomma mitt i en personlig brottningskamp och den kan egentligen ställas av både barn och föräldrar.

Utifrån Bibeln är det helt klart att Guds intention med äktenskapet är att det ska vara livslångt,helt enkelt för att makarna “blir ett”. Enheten är sådan att om man skiljer makarna åt så går obönhörligen båda sönder på något sätt. Och finns det barn i sammanhanget går också något sönder för dem om familjen bryts upp.

Jag uppfattar äktenskapet som ett livsprojekt där det handlar både om att utforska vad enheten innebär (här finns det utrymme för livslång upptäckarlust) och att gestalta den enheten (ibland ett ganska oromantiskt arbete som kräver ömsesidigt givande och tagande). Det handlar om att växa ihop känslomässigt, fysiskt och praktiskt. Som jag ser det måste båda makarnas olikheter få komma till uttryck, men grundinställningen är ändå att olikheter också underordnas den gemensamma enheten. Därför finns det gränser för att “utvecklas åt olika håll” om äktenskapet skall fortsätta vara friskt. Jag tror också att det finns skeden när en sådan “utveckling åt olika håll” kan vändas tillbaka till det gemensamma, om bara båda väljer det.

Ett kristet äktenskap har förmånen att levas i samvaro med Gud, som har visat sin kärlek mot oss syndare i Jesus. Därför är förlåtelsen en källa som ett kristet äktenskap kan ösa ur och förnyas från. Guds uthålliga och utgivande kärlek är både en modell att följa och en klippa att luta sig mot i äktenskapet. Gud står ut med oss och älskar oss trots våra knepiga sidor.Att uppleva ups-and-downs i en livslång relation är naturligt och jag tror att man inom en kristen gemenskap egentligen skulle våga erkänna det och be både om förbön och hjälp på andra sätt, utan att det skulle anses svagt.

Jesus medger vid en fråga om sin syn på skilsmässa egentligen bara ett skäl, nämligen otukt, att den ena parten överger den andra för någon annan. Och Jesus medger det med sorg, för Gud har tänkt något annat, livslång trohet och enhet. Det betyder inte att kristna aldrig skiljer sig av andra skäl. Men varje gång det sker tror jag Jesus sörjer över “hårda hjärtan”.

De texter jag haft i bakhuvudet vid dessa rader hittar du i 1 Mos 2:24, Matt 19:3-10, Ef 5:21-33

Om barnen tar allvarlig skada av föräldrarnas dåliga relation måste i ett kristet perspektiv det första steget vara att försöka förbättra relationen och i sista hand att gå skilda vägar.

För ett mera personligt bemötande kring just dina frågor kan du söka upp en pastor, präst eller annan kristen person med erfarenhet som du har förtroende för.