Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.
Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård
FRÅGOR & SVAR OM KRISTEN TRO
Det finns en hel del ställen i evangelierna som kan tolkas som myter. T.ex Jesu födelse med de tre vise männen osv.
Ett avsnitt som jag funderat mycket kring är det när Jesus frestas av djävulen ute i öknen. Dels känns själva beskrivningen av händelsen väldigt mytologiserande, men framför allt undrar jag hur evangelisten egentligen kan veta allt om vad som hände därute när det står att Jesus var ensam med djävulen.
Det finns fler exempel på sådana ställen i bibeln, där Jesus uppenbart varit ensam eller i sällskap med någon utomstående, och ändå vet den “allseende” evangelisten allt om vad som hände. Hur förklarar ni detta? Och hur kan man lita på evangeliet i övrigt när författaren “ljugit” på vissa ställen?
1. Myt och historia
Med myt brukar man mena en berättelse vars främsta syfte är att i symbolisk form framställa en andlig eller psykologisk sanning, men där den historiska sanningshalten är låg eller obefintlig, en typ av saga med sens moral. Exempel: Den främreorientaliska myten om hur fruktbarhetsguden dör och återuppstår. En symbolisk framställning av hur naturen “dör” och “återuppstår” i takt med årstidernas växlingar.
Flera av berättelserna i Bibeln är mytiska i den meningen att de har en symbolisk innebörd, de illustrerar en andlig sanning. Det gäller t ex berättelsen om de vise männen som kom för att tillbe Jesus när han var ganska nyfödd. Symboliskt handlar det om hur även hednafolken ska tillbe Jesus, han är inte bara sänd till det judiska folket.
Men det faktum att en berättelse är laddad med symbolik innebär inte att den måste sakna all historisk trovärdighet. Så ser vi ju inte på berättelser i andra sammanhang. En gripande berättelse om en enskild människas livsöde kan lyfta fram allmänmänskliga frågor på ett sätt som är “mytiskt” utan att berättelsen för den skull måste vara påhittad just för det syftet. Det mest “mytiska”, i betydelsen mest symbolladdade, i hela Bibeln är kanske berättelserna om Jesu uppståndelse. Här handlar det om Guds seger över allt ont. Men samtliga författare i NT som berör saken poängterar att det verkligen är något som hänt, se t ex hur Paulus argumenterar i 1 Kor 15:1-20. Det kristna evangeliet har just av detta skäl ibland kallats för “den enda sanna myten”.
Frågan om huruvida evangeliernas berättelser om Jesus är trovärdiga måste besvaras utifrån andra kriterier. En bra genomgång av dessa frågor finns i kapitel 12 i boken Kristen på goda grunder av Stefan Gustavsson.
2. Jesu frestelse
Det finns några avsnitt i evangelierna där Jesus gör och upplever saker ensam, utan att något ögonvittne är med. Ändå finns det återberättat i evangelierna. De viktigaste är Matt 4:1-11 (Jesus frestas i öknen) och Matt 26:36-46 (Jesus ber i Getsemane) med paralleller i de andra evangelierna. Men Jesus var ju där! Och han kan ju ha talat om vad som hände. Evangelisterna berättar vid flera tillfällen (t ex Mark 4:34, 9:30-31a, Luk 24:27, Apg 1:3) om hur Jesus drog sig undan med lärjungarna och undervisade dem men där de inte skriver något om vad han sa vid just det tillfället.
Vid andra tillfällen var Jesus inte ensam men ingen av hans lärjungar var närvarande. Hur kunde de då veta vad som hände? Ja, antagligen genom att Jesus eller de som var med har berättat. Lukas, den ende av evangelisterna som berättar hur han gått tillväga när han samlat material till sin bok, skriver att han grundligt satt sig in i allt ända från början innan han började skriva, Luk 1:1-4.
Torkel Lindahl
