Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.
Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård
Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.
Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård
Att be om förlåtelse för sina synder, är detsamma som att be om förlåtelse för att man inte klarat av att stå emot att synda...men eftersom vi inte KAN stå emot att synda, ber vi ju egentligen om förlåtelse för att vi inte klarar av det omöjliga! Detta skapar ett allvarligt problem i själva grundtron inom kristendomen, eller hur?
När teologer har försökt reda ut vad som menas med synd har man ofta skiljt mellan verksynd och arvsynd. Verksynd betyder då allt det som vi gör som vi inte borde ha gjort (eller som vi inte gör fast vi borde), dvs det handlar om gärningar. Arvsynd avser å andra sidan vår oförmåga att låta bli att synda, vår dragning till det som är fel. Det handlar om bristerna i vår karaktär”.
När Jesus dog på korset dog han både för vår verksynd och för vår arvsynd. Synd som synd, allt som inte är i harmoni med Guds vilja måste försonas. Därför får vi förlåtelse både för vår arvsynd och för vår verksynd när vi ber om det. Det här blir knappast något problem “i själva grundtron inom kristendomen”. Problemet sitter i oss som människor.
Det du skriver om att “vi inte KAN stå emot att synda” kräver kanske ett förtydligande. Ofta kan vi avstå, om vi verkligen vill. Problemet är att vi inte alltid vill. Och för det behöver vi förlåtelse.
Svarade gjorde Torkel Lindahl