Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.

Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård

Du tänker på släkttavlorna i 1 Mos 5; 9:29; 11:10-26,32; . Där står om de första generationerna män och hur gamla de blev:

Adam 930
Set 912
Enos 905
Kenan 910
Mahalalel 895
Jered 962
Hanok 365
Metusela 969
Lemek 777
Noa 950
Sem 600
Arpaksad 438
Sela 433
Eber 464
Peleg 239
Regu 239
Serug 230
Nahor 148
Tera 205

Vilken historisk sanning (om någon) ligger bakom dessa uppgifter?

Bibelns urhistoria har delvis en mytisk karaktär (vilket inte är detsamma som att säga att den saknar historiskt innehåll). Historien om Guds folk börjar egentligen med Abraham i 1 Mos 12. Allt som berättas innan är en s.k. urhistoria, där mänsklighetens gemensamma ursprung och villkor berättas i starkt stiliserad form. Släkttavlorna är en form av “skelett” kring vilket berättelsen byggs upp. Släktled efter släktled räknas upp och några av gestalterna får vi veta lite mer om, men de flesta förblir bara namn.

Problemet här är att åldrarna verkar så orimligt höga, sett utifrån våra erfarenheter idag. Inga fynd av forntida människor pekar på att de skulle ha haft så lång livslängd. Däremot finns liknande berättelser om forntida härskare som blev ohyggligt gamla (upp till flera hundratusen år) i flera av världens kulturer.

Det finns i huvudsak tre sätt (som jag känner till) att förklara dessa höga åldrar:

1. De ska tas bokstavligt. Ofta menar man då att berättelserna berättar om en tid när syndafallet ännu inte slagit igenom helt och fullt på den biologiska nivån. Åldrarna är ganska konstanta fram till den stora översvämningen, då minskar de direkt med ca 50 %. Efter ytterligare några generationer minskar de med ca 50 % igen, i samband med Peleg. Om honom står det i 1 Mos 10:25 att “på hans tid delades jorden upp”. Översvämningen och uppdelning (vad som nu menas med den) tänks då ha påverkat livsmiljön på ett negativt sätt.

2. De ska ses som sammanfattningar av många generationer. Att en man “födde” en son behöver inte betyda att han var hans son i strikt mening, det kan avse en efterkommande flera släktled senare (jfr hur Israels folk kallas “Israels barn” flera hundra år efter Israel, dvs patriarken Jakob). De personer som nämns i släkttavlorna är alltså bara enstaka individer, kanske de som under en längre tid stått som anfader för sin släktgren. Att en person levde ett visst antal år betyder kanske ungefär att man under så lång tid aktivt räknade sin härstamning från honom. Och vi får tänka oss flera icke namngivna personer mellan dem som nämns.

3. De höga åldrarna är helt och hållet mytiska, försök att ge folkets ursprung en högre status. Detta är en förklaring som låter troligare när den tillämpas på andra folks legender än när den används på 1 Mos 1-11 där ju dels sambandet med Israels folk är väldigt svagt (de är anfäder till hela mänskligheten), dels dessa anfäder i flera fall inte framställs som några goda föredömen.

Personligen lutar jag mest åt alternativ 2, men vi kan inte veta säkert.