FRÅGOR & SVAR OM KRISTEN TRO

Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.

Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård

Naturvetarna har sedan länge konstaterat att det finns primitivt liv på planeten Mars. Hur ställer ni er till detta? Leder inte detta tankarna bort från en Gud som aktivt skapar liv där han vill och istället till ett slumpartat tillstånd som iofs följer vissa naturlagar.

Liv på Mars?

Nej, naturvetarna har inte alls “sedan länge konstaterat att det finns primitivt liv på planeten Mars”! Ingen av de rymdsonder som skickats dit har funnit minsta spår av liv, inte heller några som helst spår av att det tidigare har funnits liv på Mars. Det enda man funnit är tecken som tyder på att Mars inte var fullt så ogästvänlig för primitiva livsformer i början av sin historia.

Men du tänker säkert på den nyhet som kablades ut sommaren 1996 att man i en knytnävsstor meteorit som hittats på Antarktis funnit

* en blandning av isotoper som visar att meteoriten ursprungligen kommit från Mars (man kan med enkla beräkningar visa att ett måttligt stort meteoritnedslag på Mars skulle kunna slunga ut stenar i rymden),
* mikroskopiskt små formationer som liknade en typ av bakterier som finns på jorden,
* små korn med en blandning av kemiska ämnen som egentligen inte kan bildas tillsammans (det ena ämnet bildas bara i sur miljö, det andra bara i basisk). De enda processer här på jorden som man känner till där dessa ämnen kan bildas tillsammans är i närvaro av bakterier.

NASA-forskarnas slutsats blev att det måste ha funnits bakterier på Mars vid den tiden innan stenen kastades ut i rymden.

Det här var ju en jättenyhet och ett stort antal forskare och forskargrupper kastade sig över små flisor av meteoriten för att själva titta på de små “bakterierna” och analysera de små kornen för att hitta fler ämnen i dem som kunde ge ledtrådar till hur de bildats. Andra kritiserade forskarna med argumentet att de gjorde en höna av en fjäder i enda syfte att påverka den amerikanska kongressen att bevilja högre anslag till NASAs Mars-forskningsprogram.

Slutresultatet (nåja, resultatet så här långt) blev att NASA-forskarna efter något år gick ut och offentligt tog tillbaka sina slutsatser. De små bakterieliknande formationerna visade sig inte ha mer än ytliga likheter med jordbakterier (bl a var de faktiskt bara en hundradel så stora och några så små bakterier är inte kända). Noggrannare analyser av de små kornen visade att de mycket väl kunnat bildas utan några bakterier.

Däremot var det ingen som ifrågasatte att stenen verkligen kom från Mars.

Till detta bör läggas ett argument som skulle vara giltigt även om NASA-forskarna kunnat hålla fast vid sina första slutsatser:

Man vet att små partiklar, typ bakteriesporer, som kommit upp i jordens översta atmosfär kan lämna jordens gravitation och fara ut i rymden. Redan ca år 1900 beräknade den svenske kemisten Arrhenius att det skulle ta ca 100 år för så små partiklar att av solstrålningen “knuffas” ut till Mars omloppsbana. Senare har man upptäckt den s k solvinden, en ström av elektroner och andra elementarpartiklar som solen kastar ut i alla riktningar. Den är effektivare och gör att det bara skulle ta 10-20 år för små partiklar att flyga från jorden till Mars. Det finns bakteriesporer som klarar av vakuum och kosmisk strålning så länge.

Vi har alltså ett planetsystem med en inre planet där vi vet att det finns gott om livsformer, en planet som hela tiden"läcker" ut liv i rymden i riktning utåt i solsystemet. Om vi då på nästa yttre planet, som är ytterst ogästvänlig för liv skulle hitta små spår av bakterier så är ju den enda rimliga slutsatsen att livet kommit dit från den inre, levande planeten.

Gud skapar liv

När det gäller liv på andra planeter i världsrymden så vet vi inget om huruvida Gud skapat det också. Bibeln säger inget om att så har skett, men inte heller något som “förbjuder” det. Bibeln berättar om oss människor och vår historia med Gud men utelämnar avsiktligt mycket som man inte behöver veta för att kunna leva med Gud.


Torkel Lindahl