Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.

Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård

Nej, det är inte synd att tvivla. Det är otron som är synd, alltså oviljan att tro.

Tvivel kommer ofta ur vår förmåga att vara kritiska, en förmåga som Gud gett oss för att vi ska ha något skydd mot lögnen. Gud vill inte att vi okritiskt ska gå på vad som helst. När vi vänder vår kritiska förmåga mot det som vi tror på så kan det resultera i tvivel. Är det verkligen sant?

Men - och detta är viktigt - det innebär inte att vi inte ska ställa kritiska frågor om det vi tror på. Sanningen tål att undersökas ordentligt. Vår tro kan behöva rensas från både ett och annat som är alltför ytligt och ogenomtänkt. Bara det som verkligen är sant är värt att tro på.

Samtidigt måste vi akta oss för att bli överkritiska. Det finns ibland en tendens att ställa högre krav på “bevisning” för det som kristen tro håller för sant än för annat som vi håller för sant. Mest känd i det här sammanhanget är kanske den engelske 1700-talsfilosofen David Hume som konsekvent menade att när någon vittnade om ett mirakel så var det alltid mer sannolikt att personen ifråga ljög eller hade misstagit sig än att det verkligen hade hänt ett mirakel. Med den utgångspunkten kunde han naturligtvis inte tro på Bibelns berättelser om Jesu under, hans uppståndelse etc. Men i andra sammanhang kunde Hume acceptera otroliga berättelser (om hittills okända fenomen) utan att vara lika kritisk. Mer om sådana här frågor och om tro och vetande i allmänhet kan man läsa i boken Kristen på goda grunder av Stefan Gustavsson.

En annan variant av tvivel är det tvivel som hänger ihop med en ovilja att lyda. Kan det verkligen vara så att Gud vill att jag ska...? Naturligtvis gäller här att det är viktigt att vi verkligen tar reda på vad Gud vill. Lika viktigt är förstås att vi från början ställer in oss på att lyda även om det känns obekvämt.

En tredje variant av tvivel är den som hänger ihop med osäkerhet och svag självbild. Kan jag verkligen vara en kristen, jag som...? Bryr sig Gud verkligen om mig, när jag...? Här gäller det att komma ihåg att Guds nåd och barmhärtighet inte till någon del hänger på vad vi kan göra, inte ens på vår tro. Hans nåd och barmhärtighet är nya varje morgon (Klag 3:22-23), lika fräscha som alltid, oberoende av vad vi gör eller känner. Det beror på att Guds nåd hänger enbart på honom själv och det han är och gjort, i synnerhet det han gjorde på korset. Och eftersom Gud inte förändras och Jesu död för oss inte kan göras ogjord, så…