Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.

Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård

När kristna teologer och filosofer ibland säger att ondskan “inte är något” i sig själv utan bara är avsaknaden av godhet (eller avsaknaden av Gud) så betyder det inte att man förnekar att det finns lidande, moraliskt onda handlingar e dyl. Det är snarare ett sätt att säga att ondskan inte har samma grad av ursprunglighet som det goda (dvs Gud).

Enligt kristen tro (och judisk också för den delen) så fanns det onda INTE parallellt med Gud innan världens skapelse. Gud ensam är evig och från början fanns därför bara det som är gott. I den andliga världen är Satan inte Guds eviga motpol utan en fallen ängel, hans motsvarighet på den goda sidan är inte Gud utan ärkeängeln Mikael. Även den synliga värld vi lever i var från början god - i Bibelns första kapitel betonas det gång på gång att “det var gott”, det som Gud skapade.

Det onda har kommit in i världen efter skapelsen, genom ett “syndafall”, först bland änglarna, sedan hos människan. Sedan dess är vi människor fast i det onda i den meningen att ingen av oss är så genuint god som Gud hade tänkt att vi skulle vara. Konsekvenserna ser vi runt omkring oss - och i våra egna liv: Människor är kapabla till den mest fruktansvärda ondska och i allt som vi gör finns den påtagliga risken att det smyger sig in något ont och fördärvar även de godaste föresatser. Vi behöver inte medvetet välja bort Gud för att det onda ska synas i våra liv, det finns där ändå. Vi är födda med det.

Att det goda (Gud) är ursprungligare än det onda och att Gud inte har skapat det onda är viktiga punkter i en kristen förståelse av det onda. Det är nämligen här som grunden finns för vårt hopp: en dag ska hela tillvaron vara enbart god, “ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer” (Upp 21:4).

Men vad är då “det onda”? Vem har skapat det? Gud är ju den ende som kan skapa något ur intet, då måste väl han ha skapat det onda också (för det finns ju bevisligen).

Här kanske det där uttrycket att det onda bara är avsaknaden av det goda (Gud) kan hjälpa oss.

Ta en jämförelse: mörker är något mycket påtagligt, på ett psykologiskt och praktiskt plan. Det hindrar oss att arbeta, man kan vara rädd för det, det gör att man trampar fel på stigen osv. Men ur ett rent fysikaliskt perspektiv är mörker bara avsaknaden av ljus. Den som vill göra ett rum mörkt behöver inte skapa någonting, bara se till att stänga ute ljuset.

På samma sätt tror jag att man kan tänka när det gäller det onda. För att bli ond behövde Satan respektive de första människorna inte “skapa” något, bara vända sig bort från Gud, stänga ute honom från sitt inre. Då blir det inte riktigt meningsfullt att fråga efter vem som skapade ondskan, den är ju inte resultatet av en skapelseprocess. Allt skapat är egentligen gott, men varelser som är skapade till att leva vända mot Gud, till att återspegla hans härlighet, de kommer med nödvändighet att sakna något när de vänder Gud ryggen.

Se även Frågor & svar om kristen tro - Gud och det onda (fler frågor och svar).