Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.

Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård

Det svenska ordet evangelisk går tillbaka till det grekiska ordet euaggelion, som betyder goda nyheter eller glädjebud. Så inleds Markusevangeliet med orden: “Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus”.

Under 1500-talets teologiska stridigheter splittrades kyrkan på frågan om vad evangeliet innebär. Martin Luther menade att kyrkan lagt evangeliets rikedom i skugga och inte längre förkunnade det nytestamentliga glädjebudet. Utifrån betoningen av det fria evangeliet kom Luther och de många som instämde med honom att kallas evangeliska kristna. Att vara evangelisk kristen stod alltså som kontrast till att vara romersk-katolsk kristen. I den kontrasten ingick dels förståelsen av evangeliets innehåll (rättfärdiggörelse genom tro istället för genom både gärningar och tro) och dels förståelsen av vad som är den kristnes auktoritet (Skriften allena istället för både Skriften och Traditionen).

Det var samma sak i både den tysktalande och engelsktalande världen. Den som följde reformatorerna och bröt med den romersk-katolska kyrkan kallades evangelisk i Sverige, evangelisch i Tyskland och evangelical i England.

Bland de evangeliska uppstod det också meningsskiljaktligheter, mellan Luther och Zwingli t ex. Därför fanns det behov att definiera sig ytterligare och markera vilken sorts evangelisk kristen man var. Som exempel beskriver den Svenska Kyrkan sig själv som ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. Det innebär alltså att man är evangelisk i kontrast till att vara romersk-katolsk och att man är luthersk i kontrast till de övriga evangeliska traditionerna (anglikanskt, reformert, baptistiskt…).

Så långt är definitionerna ganska enkla. Men nu har det gått snart 500 år sedan reformationen och mycket har hänt i kyrkorna sedan dess. På 1500-talet var det en självklarhet för alla - evangeliska som romerska katoliker - att Bibeln var en auktoritet. Diskussionen handlade inte om Bibelns sanning, utan om vad som var den rätta förståelsen av Bibeln och om relationen mellan Bibeln och Traditionen. Idag är det annorlunda. En ganska stor del av den evangeliska kristenheten har accepterat upplysningsfilosofins inomvärdsliga perspektiv och dess medföljande bibelkritik. Det har lett till en dramatisk auktoritetsförändring. Det är inte längre Bibeln som Guds ord som står över människan och dömer henne. Nu står människan över Bibeln och dömer över dess olika påståenden. Med en lite oprecis term kan man säga att många evangeliska kristna med tiden blivit liberala (av liber; frihet) i sin bibelsyn: de vill stå fria i förhållande till vad de bibliska texterna påstår. Den viktigaste skiljelinjen i den evangeliska kristenheten går idag mellan dem som accepterar Bibeln som auktoritet och dem som inte gör det.

Detta innebär att beteckningen evangelisk på svenska har förlorat väldigt mycket av sin ursprungliga betydelse. Vad en evangelisk kristen står för kan man inte i förväg veta. Ordet säger idag inte något om vad man tror på, bara vad man inte är: romersk katolik.

I den engelsktalande världen har det skett en liknande utveckling, men med en viktig skillnad. Den gruppen bland de evangeliska kristna som håller fast vid Bibeln som auktoritet kallas fortsatt evangelicals. Här har termen, som alltså ursprungligen hade betydelsen av kontrast till det romerskt katolska, fått en delvis ny innebörd; nu står den för kontrast till de liberala kristna! De som är evangelicals står fast vid reformatorernas grundhållning, både vad gäller förståelsen av evangeliet och Bibelns auktoritet. De har Bibeln som auktoritet för läran, har Jesus - hans liv, försonande död och uppståndelse - som centrum för förkunnelsen och ger missionsbefallningen prioritet i arbetet.

I Sverige har många evangeliska kristna känt frustration över att denna beteckning tömts på sin ursprungliga innebörd och man har sökt efter andra uttryck som kan beskriva vad man tror på: väckelsekristendom, biblisk kristendom, klassisk kristen tro, historisk kristen tro… Ett sådant försök är försvenskningen evangelikal. Det är helt enkelt det engelska ordet evangelical som i direktöversättning lanseras, därför att dess ursprungliga svenska motsvarighet - evangelisk - har förlorat sitt innehåll.

För egen del ser jag gärna att vi evangeliska kristna i Sverige, som vill stå för vad ordet evangelisk ursprungligen innebar, använder och erövrar beteckningen evangelikal. I en allt mer internationell värld tror jag att det kan bli en begriplig beteckning på oss som vill stå för biblisk, Jesus-centrerad och utåtriktad kristendom.

Om man vill få en mer utförlig beskrivning av vad evangelikal kristen tro är för något, kan man läsa någon av följande trosbekännelser:

* Credos trosgrundval
* UCCFs (den engelska studentrörelsens) doctrinal basis
* Lausannedeklarationen