Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.

Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård

“Himlen” är ett ord som kan stå för tre olika saker:

den meterologiska himlen, dvs den del av atmosfären där det bildas moln och vindar m m

den astronomiska himlen, dvs världsrymden utanför jordens atmosfär

den religiösa himlen, “platsen” där Gud bor
(Engelskan har “sky” för de första två betydelserna och “heaven” för den tredje.)

När Paulus skriver att han blev ”uppryckt till den tredje himlen...till paradiset” (2 Kor 12:2-4) så kan det vara denna indelning han syftar på.

Himlen i den tredje betydelsen är inte en plats, ett land någon annanstans, utan finns överallt. Gud finns ju överallt. Att himlen har kommit att bli en så kraftfull metafor (metafor = bildspråk) har nog att göra med att himlen i de första två betydelserna är något som vi

• alltid har över oss, vart vi oss i världen vänder…


• inte kan bestämma över: stjärnorna lever sitt eget liv och regnet kan vi möjligen förutse men inte råda över


• är beroende av, både solsken och regn kommer från himlen och ger oss liv

Och så är det ju med Gud: han finns alltid nära, vi kan inte råda över honom men vi är beroende av honom.

I kristen tradition har “himlen” också kommit att bli beteckningen för tillvaron hos Gud i evigheten efter den yttersta domen. Men egentligen är det lite oegentligt. De ställen där den nya tillvaron beskrivs, berättar om ”en ny himmel och en ny jord” (2 Pet 3:13) och beskriver livet där i mycket jordiska ordalag. Det handlar inte om en andlig tillvaro där den materiella världen är försvunnen, utan om en tillvaro där detta universum har renats från allt som är ont och destruktivt.