Här har vi samlat frågor om kristen tro som elever och studenter ställt oss.

Hittar du inte svaret på din fråga? Mejla dem till Daniel Astgård

De bibelverser som handlar om saken är i första hand dessa:

Herren Gud gav detta bud: “Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.” (1 Mos 3:16-17, Bibel 2000)

Då sade ormen till kvinnan: “Ingalunda skall ni dö; men Gud vet, att när ni äter av det, skall era ögon öppnas, så att ni blir såsom Gud och förstår vad gott och ont är.” (1 Mos 3:4-5, Bibel 82)

Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna… Men Herren Gud ropade på mannen: “Var är du?” Han svarade: “Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” (1 Mos 3:6-7,9-10, Bibel 2000)

Herren Gud sade: “Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.” Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård… (1 Mos 3:22-23, Bibel 2000)

Det hebreiska ordet för kunskap syftar inte i första hand på teoretisk kunskap, något som man bara känner till därför att man har hört talas om det. Det betyder ofta något som man vet genom egen erfarenhet. Utifrån denna betydelse skulle man kunna säga att när människorna åt av trädet som gav “kunskap om gott och ont” så fick de en egen erfarenhet av skillnaden mellan ont och gott, mellan det som behagar Gud och det som misshagar honom. De fick kunskap om hur det känns att vara olydig mot Gud - och som kontrast kunskap om hur det känns att lyda, något som de innan denna stund knappast ens tänkt på att de gjorde. Därav skammen och rädslan när de såg att de var nakna.

Men eftersom Gud säger att de fick något som han själv har (och som människorna inte skulle ha) så måste det ligga mer i saken (Gud har ju ingen egen erfarenhet av att vara olydig). Genom att få en egen erfarenhet av olydnad så blev ju plötsligt detta att inte lyda Gud, att vilja något annat, ett alternativ i alla kommande valsituationer. En av effekterna av olydnaden var att skillnaden mellan gott och ont blev medveten. Före syndafallet fanns ju inte ens tanken att man skulle kunna göra något annat än det som Gud befallde. “Ont” existerade ju inte i människornas medvetande, och de tänkte nog inte ens på det goda som gott - det fanns ju inget annat.

Men därmed kan man säga att människorna fick den mentala förmågan att sätta upp egna moraliska regler, att bestämma vad som är gott och ont. Det var inte meningen att människan skulle sätta upp såna regler, Gud skulle ge dem till henne. Efter syndafallet så är det ju detta vi gör hela tiden: ställer upp våra egna regler i stället för att lyssna till Guds.