1924 hölls alltså för första det nordsika studentmötet i Sverige. Inför detta möte bildades den ”Svenska kommittén för nordiska studentmöten på biblisk grund”, och mötet återkom sedan vart 4-5 år till Sverige under lång tid. Som en följd av mötena växte studentgrupper oorganiserat upp på universitet och högre allmänna läroverk, t.ex. i Jönköping. I kommitténs stadgar, som sedan övertogs i SESG, beskrivs uppgiften så här: ”Fasthållande den Heliga Skrifts oavkortade vittnesbörd, såsom det sammanfattas i den apostoliska trosbekännelsen, bygger kommittén sitt arbete på den orubbliga frälsningsgrund, som Gud lagt genom Jesu Kristi försoningsdöd och uppståndelse, till rättfärdighet för var och en som tror.”

1938 fick så det spontana studentarbetet en mer organiserad form genom att kommittén för nordiska studentmöten ombildades till Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse (SESG). Men 1924 räknas alltså som födelseår, ty byråkrati och stadgar är inte Credos själ! Men däremot kan man säga att studentmötena hela tiden haft ungefär samma typ av program med tyngdpunkt på bibelundervisning och förkunnelse i syfte att hjälpa studenter att tro på och följa Jesus Kristus!

SESG växte alltså fram under 20- och 30-talen, delvis som en proteströrelse mot den liberala teologi som gjorde sig bred i akademiska kretsar, i Svenska kyrkan och i KSF (= Kristliga Studentförbundet). Denna positiva protest har ända sen dess varit en del av SESG:s kallelse. Majoriteten av dem som var med från början hade helt naturligt sin bakgrund i Svenska kyrkan: de flesta kristna med högre utbildning tillhörde Svenska kyrkan, eftersom frikyrkorna var svagare i de samhällsskikten. Det var också i Svenska kyrkan som behovet av en positivt bibeltrogen väckelserörelse var störst. Hela tiden var dock frikyrkliga studenter välkomna.